websurfers

Nu är jag tillbaka i Sverige igen och det är med viss "åka tillbaka"-känsla, man sitter och tittar på bilderna som togs. Vi åkte ospecat och hamnade som väntat i Saalbach, kanske framförallt för att det på förhand var minst snö där. Som tur var fick vi reda på att det hade börjat dimpa ner ett par centimeter där nere några dagar innan vi åkte och det verkade iaf lovande.

Efter en gropig resa genom det tyska luftrummet kom vi ner till flygplatsen i Insbruck och hoppade på bussen i väntan på ett försenat plan från Göteborg. Efter någon timme visade det sig att de tvingats gå ner i München pga det kraftiga snöfallet.

Helt plötsligt kommer ett bekant ansikte fram till vår reseledare precis utanför bussen. "The King", "21", Börje Salming skall tydligen med till samma ställe som vi, dock inte med samma buss.



Kul att få se en gammal idol på riktigt, han verkade ha bråttom så jag vågade inte be om en autograf. *suck*

Efter ytterligare någon halvtimmes väntan startade bussen och körde mot autobahn.  Efter en dryg kvart så saktade bussen in och blinkande skyltar med "STAU" kom upp vid sidan om vägen.


Det visade sig senare att bussresan skulle ta nästan fem timmar istället för dryga hälften.

Väl framme kurrade magen friskt efter en resa "dörr till dörr" på nästan 13 timmar. Vi passade på att handla frukost och köpte med några burgare till

Det var dags för pistvisning och solen hade skingrat de snöfyllda målnden och det blev riktigt fint. Solen och värmen gjorde att föret blev tyngre och det kändes i mina otränade ben. Men det var omöjligt att klaga -Vilket väder!

Backen på 500 meter upp till hotellet var knäckande jobbig, men som tur var åkte vi på sydsidan vissa dagar och då blev det mycket närmare.

Som tur var det dags för mat igen och det var riktigt skönt att ha ett pentry. Pastan var väl mottagen i både vader och lår. Bra med B-vitamin också..

Ny morgon - nya möjligheter.

Solen börjar titta fram och det hade varit lite kallare under natten vilket gav riktigt carvingföre, kanske det jag gillar allra mest. Vi skulle ta sjukilometersbacken ner för att utforska Leogangområdet på andra sidan berget. (se längst ner på kartan nedan)

Svårslaget väder och fina pister gjorde att vi tog några fina stopp i solen.

Varmt! Här tar vi en fika ovanför en ca 50 meter bred och fyra kilometer lång backe vid Leogangområdet.

[Gör ett litet hopp i bilderna fram tills sista dagens skidåkning]

Här sitter man och har det gott i liften, har fått höra på avvägar att det snöar järnet i Åre och det inte verkar se lovande ut för tävlingar.. 

Trevlig bild ner mot byarna Saalbach och Hinterglem. (överst på pistkartan)

Sista kvällen var det dags för gott käk och rodelafton. Resan började med att få åka pistmaskin de dryga fyra kilometerna upp till en alm (krog/matställe) där vi skulle få käka spjäll med tillbehör. Där uppe blev det alkoholintag och div tävlingar. Efter middagen skulle vi åka nerför spåret på en minimal kälke. Det var upplagt för en riktigt tävling. Vi hade på förhand hör att hastigheter på dryga 30 kilometer inte var ngt problem att komma upp i och det var en sanning med underdrift! Iaf kändes det så. Jäms med skidspåret fanns en bäck som man flertalet gånger var nära på att köra ner i. Som tur var kom jag ner med armar och ben i behåll.

De röda punkterna motsvarar de platser där bilderna är tagna.

När det väl var dags att åka hem var ett stopp på SPAR givet för att utöka förådet av goda drycker.

Väl hemma känns sex skiddagar i kroppen och det är skönt att vila upp sig, iaf en liten stund.
Nu är det synnerligen hög tid att börja fokusera på skolan igen efter detta välbehövda lov.

Hörs och ses  // Z //