websurfers

Innan OS-brottningen började såg jag ett reportage om Ara Abrahamian och hans satsning mot guld i Grekisk-Romersk stil. Han var ju nära att lägga av efter OS 2004 då han tog ett silver. Fyra år av slit och nu var chansen här igen, dags att visa var skåpet skall stå osv. Det som följer har de flesta sett och antiklimaxet var ett faktum.

Jag är själv en ganska dålig förlorare och kan till viss del förstå hans protest. När livet är bittert värre känns det skönt att bara skita i allt och plantera bronsmedaljen i mittcirkeln, linda golflkubban runt ett träd eller bara slå badmintonracket hårt i golvet!

 See you in London 2012

// Z //